Läran om homeopati upptäcktes och utvecklades av Samuel Hahneman i Tyskland under artonhundratalets början.
Det homeopatiska läkemedlet Grekiskans "homeos" och "pathos", som betyder "liknande" och "lidande" fick ge namn åt Samuel Hanhemans läkekonst. Hahneman ägnade resten av sitt liv till att utveckla homeopatin och att finna orsaken till sjukdom och hälsa.
Homeopatins fader 1755 - 1843 |
DEVA HÄLSA Sofie Rehndell St. Hellevigsg 3, Uddevalla sofie.rehndell@devahalsa.se 070-362 98 02 
Copyright Sofie Rehndell |
Hahneman var utbildad läkare men insåg tidigt att de gängse behandlingsformerna var dåliga eller rent av farliga för patienten. Han övergav därför sin läkarkarriär och började i stället att översätta medicinska böcker. Ett av uppdragen han fick var att översätta en bok om kinabarken. Kinabarken användes traditionellt av de Sydamerikanska indianerna mot malaria och blev ett dyrbart läkemedel i de Europeiska länderna, där malarian härjade på den tiden. I boken han översatte stod det att det var kinabarkens bitterhet som botade malarian. Hanheman ansåg inte att det var en tillräcklig förklaring och försökte ta reda på orsaken själv. Han åt då kinabarken för att se vilken påverkan det skulle ha på honom som inte hade malaria. Det som hände var att han fick malarians symptom med feberattacker. När han slutade att äta kinabarken försvann dessa symptom. När han upprepade försöket igen fick han samma symptom på nytt. Det var då han började utforma sin teori om att liknande botar liknande. Det vill säga att ett medel botar samma symptom hos en sjuk individ som det ger som det ges till en frisk person, ”liknande botar liknande”. 
Homeopatin fick många anhängare och spreds snabbt över världen. Homeopati är idag den vanligaste behandlingsformen i världen. I Europa ökar användningen av homeopati och här finns idag 110 miljoner användare. 